Back to All Events

Helena Stålnerts Krönika

CBNs moderator och medarbetare Helena Stålnert följde valet i USA på plats.
Här är hennes personliga berättelse efter en resa i valets slutskede.

- Han kommer inte att vinna. Hör vad jag säger. Han vinner inte.

Det är dagen före presidentvalet i USA. Jag och en grupp andra svenskar träffar en av de absolut högst uppsatta politikerna i delstaten Ohio, en av de delstater som skulle komma att avgöra valet. Vi sitter i det ek-boaserade mötesrummet i delstatens pampiga Capitolium. Denne ledande republikan är helt bombsäker på att Trump inte kommer att vinna.

Men det gjorde han. Det var inte bara opinionsinstituten och medier som hade fel. Det hade också många högt uppsatta representanter för det republikanska partiet. Det var många av dem som var förkrossade när Trump röstades fram som partiets presidentkandidat på partikonventet i somras. Men de bet i det sura äpplet, var lojala med partiet och stöttade i slutskedet ändå Trump, eller så röstade de blankt.

Ingen verkar veta vad som händer nu. Inte ens Donald Trumps egna partivänner. Dagen efter valet befinner jag mig hos en av Washingtons välinformerade lobbyorganisationer. I mötet deltar två demokrater och två republikaner. Inte heller de sistnämnda är Trump-vänner.

- Jag har svårt att uttala orden ”president Trump”, erkänner den av dem som tidigare ingick i Bush-administrationen.

När de ska försöka svara på frågorna om hur det blir med hoten om att bygga en mur mot Mexiko, hotet att stoppa muslimer från att komma till USA, stoppa frihandeln och begränsa Nato-samarbetet, rycker de uppgivet på axlarna.

- Vi har ingen aning.

De som vanligtvis vet allt om vad som rör sig amerikansk politik är helt sidsteppade. Trump har kört sin egen valkampanj och har satt sin egen agenda, utan att bry sig om någon annan. Inte ens de egna partivännerna.

De sista dagarna innan valet var vi väl alla ganska säkra på att Hillary skulle vinna. Men på söndagskvällen, med två dagar kvar till valet, började jag ana att det kanske inte skulle bli så. På eftermiddagen hade jag varit på ett valmöte med Hillary Clinton. Det var i en stor kongressbyggnad i Cleveland. Det var välordnat, välregisserat och städat. Det satt en stor grupp latinos bredvid mig, bakom mig en judisk ortodox familj och när Hillary Clinton gjorde entré så var det tillsammans med den svarte basketstjärnan Lebron James. Det kändes att man var i mångfaldens och möjligheternas USA. Det öppna samhället. Hillary Clintons tal var engagerat. Det märktes att hon själv brann för en bättre barnomsorg, för alla ungdomars rätt till en bra utbildning och satsningar på infrastruktur. Allt det där som är en självklarhet för oss alla i Sverige, oavsett partisympatier.

På kvällen reste vi till en liten ort utanför Pittsburgh. Vi blev stoppade av polisen redan ute vid huvudvägen och ombads att gå sista biten. I skenet av polisens blinkande blåljus såg man först ingenting. Vi gick längs något som verkade vara ett stort gärde. Sedan började vi skönja människorna. De var tusentals. I ringlande köer väntade folk på att komma till den ruffiga flyghangar där Donald Trump skulle hålla sitt valmöte. Där fanns förstås de aggressiva plakaten: ”Sätt henne i fängelse”, Stoppa häxan” och ännu värre. Men där fanns framförallt väldigt många tysta och stillsamma människor. De som inte känner igen sig i de offentliga samtalen, de som till skillnad från svenskarna inte haft någon reallöneutveckling på många, många år. De som vill försörja sig själva, men känner att det blir allt svårare. De som räds globaliseringen. De som traditionellt borde rösta på demokraterna stod nu och väntade på Donald Trump, en miljardär och jet-setare vars liv inte kunde var mer främmande än det som de flesta av dessa människor lever.

Han landade i sitt privata jetplan flera timmar försenad. Det var knökfullt i hangaren. Många kom inte ens in, trots timmar i kö. Men han vann ändå. Faktum är att republikanerna nu har majoritet i både representanthuset och kongressen. Trump kommer att ha mycket lättare att driva igenom sin politik än Obama någonsin har haft. Även om de ledande republikanerna i kongressen är långt ifrån varma Trump-vänner.

Ingen vet om han kommer att göra verklighet av sina löften och extrema uttalanden från valkampanjen. Börserna har inledningsvis tolkat det som att hans satsningar på infrastruktur blir av. Men om svenska företag kan få någon nytta av det vet ingen egentligen. Att det är ”America first” som gäller, råder ingen tvekan om. Avtal för relationer med andra länder ger han inte mycket för. Det gäller frihandel, som betyder mycket mer för Sverige än för USA. Det gäller samarbetet inom Nato, som kan påverka säkerhetsläget i Europa och vårt absoluta närområde. Och inte minst gäller det klimatavtalet. Om det inte blir av är vi alla illa ute, även framgångsrika affärsmän som just intagit värdens mäktigaste position. För som Gunhild Stordalen brukar säga: “There is no business on a dead planet.”

 

Earlier Event: August 30
Ledarskap och Lösningar
Later Event: January 10
CBN 2017
>